_MED RÄTT SÅ SVAJIG KÄNSLA FÖR STIL

En gång när jag och Kalle stötte ihop på gatan (innan vi var ihop) blev jag så nervös av hans uppenbarelse att jag direkt föll i kvinnofällan* att skämta tvångsmässigt på hans bekostnad. Mitt mest lyckade var att skämta om hans jacka med tejpade sömmar. Jag blev såklart snärjd eftersom han skrattade åt mina skämt (alla tjejer älskar killar som skrattar åt deras skämt. Slut på Förstå kvinnor-coachning).

Men det här med tejpade sömmar. Det har jagat oss sedan dess. För jag tycker att funktionskläder hör hemma där funktion behövs på kläder. Vilket ej är i människobyn. Varken på jobbet, hemma i ens Vasastanslägenhet eller när man käkar hamburgertallrik på Carmen.

Problemet är bara att när man är på landet (t ex ett torp i Sörmland) och helt utan referenspunkter är det ungefär som när man är på fjället (jag tappade er här, va? På havet, då? På ett torg? I Gallerian???) och tror att nåt är litet och skitnära fast egentligen är asstort och skitlångt bort, fast med kläder. Man tänker: "vadderad flanellskjorta (179kr, Jula) är så sjukt overkligt plagg för det är praktiskt + assnyggt samtidigt".
"Wow, min spanska kusins gamla senapsfärgade Carhartt-snickarbyxor från nittiotalet är ändå rätt sköna?"

Och nu har mitt sinne börjat fucka med mig så mycket att jag på allvar börjat tänka att dessa impregnerade och slitstarka Fjällrävenbrallor i det bejublade tyget G1000 är det som eventuellt kommer putta mig över gränsen till helvetet jag kallar Inte Veta Var Fasen Gränsen Går För Landet-kläder™?! För dom är så satans snygga?

Vidda, "en slitstark klassiker för aktivt bruk i skog och mark och en favorit bland erfaret fjällfolk ända sedan 1999"


(Bara den här sessionen sen lovar jag att börja plåta med ordentlig kamera).

"...med extra förstärkningar över bak och knän vilket möjliggör än tuffare bruk."

Jag HAR tappat det va?